Skapa en årsbok som en inredningsarkitekt: Ainas bästa tips

Hennes årsbok startar med början av året, men är inte strikt uppdelad i månader. Istället är den organiserad efter vad som har hänt under året: hennes döttrar som har flyttat till Paris och Milano, det norska 17 maj-firandet, hennes 80-årsdag med släkten, ett spännande arbetsprojekt och ett minnesvärt frieri på nyårsafton. Varje händelse har sitt eget lilla «kapitel», som Aina kallar det.

–Jag har inte varit så noga med datum och detaljer. Bilderna talar för sig själva, ungefär som i ett traditionellt fotoalbum”, säger hon.

Hon använde en designmall som gjorde det möjligt för henne att kombinera sidor med en enda bild, sidor med tre mindre bilder och sidor med endast text. Variationen gör boken både luftig och trevlig att bläddra i.

"Jag tycker att vita sidor framhäver bilderna på bästa sätt. Den vita, matta ytan är nästan som en passepartout runt varje bild”, säger Aina. Boken är både ett vackert objekt i hemmet och en sentimental minnesbok som skildrar livet under ett helt år.

Lika viktigt som valet av bilder var, var även hur de sattes samman. I Paris-kapitlet valde hon sex bilder fördelade över två sidor: allt från en hund med halsduk på en restaurang, till hennes dotter som ser vuxen ut i en hatt köpt på loppmarknad. Hon kombinerar dessa unika ögonblick med bilder på mat och arkitektur.

–Omgivning, smak och människor, det är receptet på en bra fotobok!

Det var ingen slump att Aina valde det stora formatet. Som inredningsarkitekt är hon mån om rummets helhetsintryck och balans. Det var självklart att boken skulle bli stor.

–Det var viktigt för mig att fotoboken tog plats. Den skulle få en framträdande plats på soffbordet så att den syns ordentligt. Och det här är en bok som betyder något extra – en praktbok – så den fick lov att vara stor.

Det som gör Ainas årsbok så fascinerande är kanske hennes förmåga att visa vad som är viktigt utan att förklara allt. Hon berättar om ett foto på en halvt uppäten brödskiva på en röd rutig duk, från när hennes dotter flyttade till Milano.

– Den duken påminner mig om vår första måltid där. Man behöver inte alltid visa de stora sakerna. En enkel bild kan ta dig tillbaka till ett ögonblick. Och den kan bjuda in andra utan att berätta hela historien.

Aina funderade länge på att bara använda en bild per sida, men insåg snabbt att hon behövde flexibilitet för att kunna berätta sina historier. Därför kombinerar hon stora, luftiga sidor med collage.

Hon har också varit flexibel i strukturen. Även om boken i stort sett följer året har hon inkluderat ett kapitel med ”lite av allt” i slutet – en slags sammanfattningssida.

– Jag hade nästan hunnit klart med fotoboken, men hade fler bilder som jag ville använda. Så då gjorde jag helt enkelt en plats för fler bilder.

Hemma hos Aina är årsboken en levande del av hemmet. Den ligger framme, som en inbjudande dekoration. Familj och vänner kan bläddra i den när de kommer på besök.

– Vardagen går så fort. Livet går snabbare och snabbare för mig. En fotobok är ett sätt att stanna upp ett ögonblick, andas och att vara närvarande.

Fotoböcker är väldigt värdefulla för hennes döttrar. Hon gav var och en av dem en fotobok i konfirmationspresent, och de uppskatter dem fortfarande.

–Det är en gåva som kräver lite ansträngning, och det finns mycket kärlek i dem. Fotoböckerna kommer de att ha med sig genom livet.